Lillstrumpisen

Min syster Kamilla ringde mig igår eftermiddag..med gråten i halsen..
Berättade att hennes sambo Jonas hade fått besök av vår pappa i sin dröm..
(tyvärr kommer han bara ihåg vissa sammanfattade grejer).
Han uppenbara sig vid sängkanten,i skepnad av hur han såg ut innan sjukdomen,vilket känns härligt och veta,
sen sa han att Jonas skulle ta hand om oss och att han hade det bra!!
Sen minns han att han sa något i stil med, kan ta en kort så dom vet du vart här, då svarade pappa- ingen idé,jag fastnar inte på kort!!

Ni anar inte hur länge man väntat på nått tecken från pappa, att han finns där...
Komiska är att Jonas (ta inte illa upp) är ju inte världbäst på att komma ihåg grejer..
Sen blir man avis på att det inte är vi eller JAG som får se han.
Men jag tror att eftersom man fortfarande är inne i en djup sorg, inte är mottaglig.

Pappa,jag hoppas att när tiden är rätt,så kommer du och besöker mina drömmar.
Skulle få en liten del att mitt hjärta att läka.
Veta om att du har det bra och att vi ska få ses igen!



Det värker i kropp och själ varje gång någon nämner ditt namn,
när jag besöker platser fulla av minnen.
Samtidigt som det gör så ont, så är en del känsla skön.
För jag minns och kan fortsätta ha dig pappa, med mig vart jag än gör och är.

Somliga dagar flyter på som ingenting hänt, men så finns de som vet sanningen.
Dom är hemska, skulle vilja fly och sova bort dom, men omöjligt.
Undrar vad du skulle säga nu när jag sitter här vid datorn och gråter..säker på en varm kram..

Saknar dig!!
Älskar dig!! <3 <3 <3